Målerier vernissage

Målerier – bilder från andra våningen
Kurt W Nyberg

1.TONTON – ett sjungande universum
2.SMIDA FRIHET – en filosofisk fråga
3.INBÖRDES HJÄLP – en social och biologisk tanke
4.JAG ÄR EN ÄNGEL – en undran
5.SKRIKET – i tankarnas ekorrhjul
6.UPPSTÅNDELSE – om kroppens tilltal och möjlighet
7.HMM – om ordet är en kärleksrelation
8.DENNAS SURHE(T) – om citroner gömmer sig i bilder
9.UTAN TITEL – är gul och grön
10.BETRAKTARENS TUNGA – blicken är beslöjad
11.SYMBOLERNA – affischbilden (ej på bild)
12.BLOMMAR – frågeställningar utan gränser (ej på bild)

Bilderna är tänkta som affischer. Det är originalen som jag ställer ut. De är målade i akryl på duk, eller papper som monterats på pannå, Jag säljer dem för 1.500 kr. Jag kan också ta emot beställningar på utskrifter av bilderna.



Nu hänger den där, min utställning. Så här ser det ut från vänster till höger. på Onsdag kl 19 är det vernissage då tänker jag visa filmen om Köttet och stärnorna från gamla observatoriet i Uppsala av Eva Högberg.

Fastlagssöndagen

Esto mihi

Kärlekens väg

Dagens bön

O Gud,
du som för vår skull lät din Son
gå offrets väg,
ingjut din kärlek i våra hjärtan,
så att vi följer honom
och frälsta från syndens nöd
får leva i dig för evigt.
Genom din Son
Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.

Gud,
som genom Kristus
har försonat världen med dig själv,
låt din goda vilja bli synlig för oss.
Ge oss kraft att gå lidandets
och kärlekens väg.
I Jesu namn.
Amen.

Jesaja 52:13-15 (läs mer i Bibeln.se: jes 52)

Så säger Herren Gud:
Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.

Första Korinthierbrevet 13:1-13 (läs mer i Bibeln.se: 1 kor 13)

Vägen framför andra: kärleken
Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå. När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Lukasevangeliet 18:31-43 (läs mer i Bibeln.se: luk 18)


Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: "Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå." Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade. När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig." De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig." Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen." Jesus sade: "Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig." Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

texter vecka 6

Kyndelsmässodagen eller
Jungfru Marie kyrkogångsdag

Uppenbarelsens ljus

Dagens bön

Evige Gud,
du som denna dag lät Jesus
bli framburen i templet,
låt oss leva förenade med honom,
så att vi kan komma inför dig
med rena hjärtan.
Du som med Sonen
och den heliga Anden
lever och verkar
från evighet till evighet
Amen.

Gud vår Fader,
vi tackar dig för Jesus Kristus
som återspeglar din härlighet.
Öppna våra ögon så att vi med
Symeon och Hanna ser ljuset
och prisar ditt namn.
För Jesu Kristi skull.
Amen.


Första Samuelsboken 1:21-28 (läs mer i Bibeln.se: 1 sam 1)
Samuel kommer till templet i Shilo
När Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo för att förrätta det årliga offret till Herren och frambära sitt löftesoffer, följde Hanna inte med. "Jag väntar tills pojken har blivit avvand", sade hon till sin man, "då skall jag ta med honom och han skall få träda fram inför Herren och stanna där för all framtid." Elkana svarade: "Gör som du finner bäst och vänta tills han är avvand. Må Herren låta det bli som du har sagt."
Hanna stannade hemma och ammade sin son till dess han var avvand. Då följde hon med Elkana, och de hade med sig en treårig tjur, en säck mjöl och en lägel vin. Så fördes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem när de trädde fram inför Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje år brukade frambära åt Herren. Sedan förde han fram pojken och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli och sade: "Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom."
Därefter tillbad de Herren i Shilo.

Första Johannesbrevet 1:5-7 (läs mer i Bibeln.se: 1 Joh 1)
Vandra i ljuset
Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.

Lukasevangeliet 2:22-40 (läs mer i Bibeln.se: Luk 2)
Jesus hos Symeon och Hanna i templet
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren - det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren - och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

"Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel."

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid - ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen." Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Psaltaren 138 (läs mer i Bibeln.se: ps 138)
Av David.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
inför gudarna sjunga ditt lov.
Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisar ditt namn, du som är god och trofast.
Du har gjort långt mer än du lovat.
Du svarade mig när jag ropade,
du fyllde mig med kraft.
Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre,
ty de har hört dina ord.
De skall sjunga om Herrens vägar,
ty stor är Herrens härlighet.
Hög är Herren, men han ser de låga,
upphöjd och fjärran känner han allt.
När jag drabbas av nöd
bevarar du mitt liv.
Mot mina fienders vrede
sträcker du ut din hand,
din starka hand räddar mig.
Herren skall fullborda vad han gör för mig.
Herre, din godhet varar för evigt.
Upphör inte med ditt verk!