Texter vecka 5

Fjärde Söndagen efter Trettondedagen

Jesus är vårt hopp

Dagens bön

O Gud,
du som ser att vi är omgivna
av nöd och faror,
ge oss kraft både till kropp,
själ och ande,
så att vi med din hjälp kan stå fasta
i alla prövningar
och övervinna det onda.
Genom din Son
Jesus Kristus, vår Herre.

Hoppets Gud,
om förtvivlan sköljer över oss
och vi förlorar fotfästet,
ge oss då lugn och kraft.
När vi är nära att ge upp,
hjälp oss att lita på dig.
I Jesu namn.
Anen.

Ur Bibeln 1917
Jobs bok 38:1-11 (http://runeberg.org/bibeln/18_38.html)

1. Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
2. Vem är du som stämplar vishet såsom mörker,
i det att du talar så utan insikt?
3. Omgjorda nu såsom ej man dina länder;
jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
4. Var var du, när jag lade jordens grund?
Säg det, om du har ett så stort förstånd.
5. Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det?
Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
6. Var fingo hennes pelare sina fästen,
och vem var det som lade hennes hörnsten,
7. medan morgonstjärnorna tillsammans jublade
och alla Guds söner höjde glädjerop?
8. Och vem satte dörrar för havet,
när det föddes och kom ut ur moderlivet,
9. när jag gav det moln till beklädnad
och lät töcken bliva dess linda,
10. när jag åt det utstakade min gräns
och satte bom och dörrar därför,
11. och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare,
här skola dina stolta böljor lägga sig»?

Paulus' andra brev till korintierna 1:8-11 (http://runeberg.org/bibeln/47_01.html)

8. Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om
vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan
svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med
misströstade om livet.
9. Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att
vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som
uppväcker de döda.
10. Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare
frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt
framgent skall frälsa oss.
11. Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många
hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner
har kommit oss till del.

Evangelium enligt Markus, 4:35-41 (http://runeberg.org/bibeln/41_04.html)

35. Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över
till andra stranden.»
36. Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan
förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37. Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att
båten redan begynte fyllas.
38. Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden.
Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke
efter att vi förgås?»
39. När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön:
»Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles
lugnt.
40. Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu
ingen tro?»
41. Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är
då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»